jag är riktigt trött på dig, din stil och beteende. jag dög för dig när du hade problem och behövde hjälp. när du mådde skit och inte hade någon annan att vända dig mot. men så fort du började må bättre och jag behövde hjälp så vände du ryggen till. du gjorde små saker till stora och fick det att låta som om allt var mitt fel. och vet du vad det värsta var ? att jag gick på det, att du gick bakom min rygg och svek mig fast jag ställt upp för dig så mycket. men jag förstog aldrig vad du gjorde mot mig innan jag redan var helt förkrossad. jag försökte fixa allting, men nej. allt var mitt fel, som alltid. jag är inte din leksak som du kan komma och gå till när du vill. du måste lära dig hur man behandlar sina kompisar. jag är inte den ända som tycker att du är falsk och opålitlig. lär dig av dina misstag precis som alla andra. jag är evigt tacksam mot mig själv för att jag lyckades komma över dig. i mina ögon är du liten, känslolös och ja .. det finns mycket att beskriva dig med. men jag har inte tid med dig, jag hoppas bara att du fattar att jag skriver om dig och går till någon som kan lära dig lite vett. puss på din rumpa och ha ett fortsatt bra liv gumman.

en gång i tiden var jag rädd & osäker.
nu förstår jag varför, du hindrade mig från att läka och bli bra igen.