Jag var runt 11-13 när jag började med smink. Jag kletade foundation överallt i ansiktet, alldeles för mycket. Så fort den tagit slut så var det dags att köpa ny. Jag gick aldrig utanför dörren utan smink. Jag kände mig ful och osäker. Men med mitt smink kändes det som om ingen kunde se igenom hur jag egentligen såg ut. Jag hade till omed smink när jag var sjuk.. Jag var dålig på att tvätta bort det så till slut fick jag otroligt torr hud. Jag var fläckig i ansiktet så torr var jag. Första dagen jag skulle gå till skolan osminkad på drygt 2 år var hemsk. Jag hade lånat en halsduk av min syster som gick upp till näsan. Det kändes som om alla glodde på mig, såg hur ful jag verkligen var. Men nu i efterhand inser jag att det inte var så alla andra i klassen tänkte. De var bara nyfikna. Men det spelade ingen roll, när jag väl stog där helt osminkad jag kände jag mig mer osäker än aldrig förr. Sakta men säkert började jag ta tag i min osäkerhet. Jag tog stöd av mina vänner, dom gav mig komplimanger hela tider. För mitt utseende, kropp, kläder och en hel del annat. Jag var också väldigt osäker med min vikt. Jag kände mig alldeles för tjock. En dag bestämde jag mig för att ta tag i saken. Jag började gilla min kropp mer och mer. Formerna som började bildas såg jag som något possitivt istället för negativt som jag vet att en del andra gör. Jag såg mig ofta i spegeln, koncentrerade mig på dom bra sakerna istället för de dåliga. Alla har brister och det gör inte dig till en dålig människa för det. Jag började utmana mig själv till att göra saker jag egentligen inte vågade. När man kollar på en del tjejer idag så kan man se hur osäkra de verkligen är. Dom kan spela hur tuffa som helst, men innerst inne är de lika osäkra som jag en gång var. Jag skriver det här inlägget för att visa att om man bara vill så är det inte så svårt som man tror. Alla har sin egen skönhet, alla är vackra, söta och snygga på sitt eget sätt. Det gäller att satsa, våga ta risker. Hitta sin egna speciella stil, inspireras av andra.
Det är aldrig fel om det hjälper dig själv.

När någon kritiserar dig och försöker sänka dig. Ta det med en nypa salt. Den som klagar är bara avundsjuk. Om du visar att du tar åt dig och ändrar på dig efter vad den avundsjuka säger så ger det den personen en riktig kick. Det spelar ingen roll om du verkligen tar åt dig innerst inne, det bästa är enda att låtsas som att du inte bryr dig. Man ska aldrig ändra på sig efter vad någon annan person säger. Att vara stark, att ha ett bra självförtroende gör livet så mycket bättre. Om du har bra självförtroende men vet att din kompis inte har det. Hjälp henne, berömm henne varje dag för hennes fina ögon, vackra hår eller snygga kläder. Även om hon låtsas att hon inte bryr sig, eller om hon säger att det du säger inte är sant så blir hon glad innerst inne. Vi alla, eller de flesta har nog någon gång varit där. Och att få hjälp är otroligt viktig.
Glöm aldrig att ni alla är vackra på erat egna sätt !

Ignorera ansiktet på bilden ! Mjaoooouu