dagen då hon tog dig ifrån mig är den dagen jag aldrig kommer kunna glömma eller förlåta. du stog bara brevid och kollade på, du gjorde ingenting åt saken. jag hade ingen chans mot henne, du valde henne före mig. det är inte mitt fel att det blev såhär. jag kan inte känna din konstanta närhet längre. det känns som om du är så långt borta fast du står här brevid mig. det känns fortfarande så fel men endå så rätt. det känns liksom som om hon har tagit min plats, och det är bara du som kan göra någonting åt det. jag hoppas att du en dag ska förstå vad som händer med våran vänskap och vad vi förlorar. du ser det inte, men jag ser det varje sekund, varje minut, varje timma, varje dag. exakt hela tiden ! jag känner fortfarande samma smärta efter allt du kallat mig, och det gör fortfarande lika ont fast det var länge sedan. såren bränner ,när ska smärtan ta slut ? du är den bästa jag har, jag vill inte förlora dig igen. jag tänker tillbaka på tiden, jag vill minnas alla stunder. uppleva dom igen, men det fungerar bara inte ! jag fattar inte hur man så fort kan förlora någon man håller så kär. hur allting kan förändras från perfekt till sämst. hur snabbt det kan gå. du vet att jag skulle kunna göra allt för dig och mig. varje dag tänker jag på hur mycket du egentligen betyder för mig, och jag önskar du kunde se det. att jag skulle kunna dö och döda för dig. du är glädjen i mitt liv, den enda jag ser upp till. du får mig alltid på bättre tankar, du lyckas alltid få mig att må extra bra. du vet att jag skriver den här texten till dig, du vet att jag mennar dig. så ta åt dig, jag väntar på dig. jag kan vänta i en evighet. bara du förstår att jag verkligen mennar det jag säger. jag älskar dig, du vet det !