jag är trött på ditt betende, jag orkar inte med att du går fram och tillbaka. jag är inte din reservkompis och är inte född till att leva efter dina regler. dina ord är lögner som jag tror på, du fick mig att falla. det händer aldrig igen. jag gav dig mitt hjärta men du bara trampade på det. jag kommer aldrig någonsin ge bort mitt hjärta igen. jag kommer aldrig mer kunna älska någon lika mycket som jag älskade dig. du var mitt liv, jag levde för dig. utan dig var jag ingenting, det var du som fick mig upp på fötter igen. men svek mig och lämnade mig ensam kvar. nu vågar jag inte längre ta steget för mycket, berätta lika mycket och inte lita på någon och deras ord. när man minst anar det så försvinner den lika snabbt som den kom. men vad ska man göra ? jag kan inte gå vidare utan mitt hjärta, han tog det och drog. jag kan bara vänta, vänta nu och föralltid. </3