Ibland gör du mitt liv så jävla komplicerat, men vad hade jag gjort utan dig ? Jag behöver dig, saknaden är enorm. Jag klarar inte av det här utan dig. När jag tittar på dig påminns jag av alla minnen, allting vi delar. Kommer jag överleva utan din konstanta närhet, utan dina varma andetag? Jag önskar att det vore lättare än vad det egentligen är, jag önskar så hjärtat spricker att du vore lika besatt som jag. Jag vill ha dig hos mig igen, men jag är rädd för att sanningen ska krypa fram. Jag vill stanna kvar bland tankarna och drömmarna. Men jag måste inse, att det du gör mot mig är sår som jag ensam inte kommer kunna läka sedan. Varför litar jag på dina deprimerande texter när jag vet att det bara är skit snack ? När du nästa dag är där igen. Men jag kan inte låta bli. Du var den bästa jag hade, men du svek både mig och dina andra vänner. Jag förlåter dig, men varför ? Jag har inte en ändaste andledning till att ge dig en till chans. Jag offrar hela min framtid för dig, jag får mitt hjärta krossat. Men vad ska jag göra ? Det finns ingen genväg att ta. Jag vill finnas där för dig den dagen du ångrar dig, men det är fel av mig. Du har inte funnits för mig de gånger jag mest behövt det. Jag orkar inte längre, jag kan inte bestämma mig. Jag älskar dig, men det är upp till dig.