by amanda
|
förlåt för allt som hände, förlåt för mina misstag. jag ångrar mig, jag gjorde fel. det var onödigt gjort jag vet. men jag är trött på det här, jag orkar inte mer. jag saknar det vi hade, jag saknar våran tid. kommer du någonsin kunna förlåta mig ? jag vet att det krävs mer än så, men det här var svårt för mig. du gick emot mig när du inte ens visste vad det handlade om. tro på vad du vill, du får tro att det är sanning. jag pallar inte bry mig om det, men tänk dig för vilka du anklagar först. jag önskar vi kunde gå vidare och glömma allt. allt som hänt, men jag kommer aldrig glömma. ordet du sa till mig, jag trodde aldrig så om dig. fyfan asså, hur kunde du ? kändes det bra eller ? jag kommer aldrig glömma när du och jag gick från kärrtorp till björkhagen när vi pratade om allt möjligt. när jag kunde berätta för dig, även om jag inte berättade så tydligt. men du förstog mig, du lyssnade. tack för det. det finns något som jag älskar extra mycket hos dig, som bara du har. och det är att du alltid är dig själv, ibland gör du till dig och försöker vara som andra. men på något sätt samtigit som det så är du alltid dig själv, du är stark. men ibland så jävla feg. jag kommer aldrig förlåta, förlåta det som hände. jag vill inte, jag kan inte. du vet vad jag mennar, du är den bror som jag aldrig fick. det kommer aldrig aldrig aldrig hända igen. jag saknar dig, men kommer det verkligen funka mellan oss ? </3
