när du svek mig för första gången visste jag inte vart jag skulle ta mig till. jag hade aldig vart med om något liknande. allting var perfekt innan du kom in i bilden, det fanns inga bråk eller hat i mitt liv. men du skapade både mycket hat och bråk. mitt hjärta gick sönder, flera sprickor kom och tillslut blev det ihåligt. sanden rann ut, min lycka försvann. jag hade inget kvar för du sabbade allt. jag förlorade många pågrund av dig och din bullshit. jag fattar inte hur du kunde vara så falsk, du svek mig och såret finns fortfarande kvar fast det hände för många år sedan. saknaden går över till hat. tårarna rinner, jag vet inte vad jag ska göra. vi båda gjorde fel men jag försökte göra något åt det medans du fortsatte med skiten, när ger du upp ? jag säger att jag inte tar åt mig men det gör bara ondare och ondare när jag läser om alla sms och gb med hot om och om igen. smärtan, den kommer mer och mer, tar över allt. hela min kontroll, jag vet inte vart jag ska ta vägen. när jag hör ditt namn känner jag hur illa måendet kommer , men jag kan inte ge upp. allt vi hade, vet du hur många minnen vi delar ? det är miljoner asså, du var den ända för mig. jag hatar att jag älskar dig. det var på riktigt, jag hade aldrig kännt såhär förut. nu är det försent, du kommer aldrig mer tillbaka till mig. och även om du gör det så kommer jag inte ta tillbaka dig efter alla sår du rivit upp och själv skapat. du var den som hjälpte mig att läka dom men förändrades och blev den som rev upp dom. aldrig mer igen, det hoppas jag att du har insett ! jag kommer aldrig glömma första gången </3