jag trodde jag kände dig, att jag visste vem du var. men ibland kan man ha jävligt fel, du blev en annan person än den jag kände. vart tog vi vägen, jag saknar oss. det funkar inte mellan oss längre, det märker du ju. jag orkar inte längre, vi kommer ingenstans. jag är trött på alla sår och svek. vi gick skiljda vägar, jag försökte göra allt. du vände ryggen till och sprang ifrån. du lämnade mig ensam kvar. ett misstag som förändrade hela mitt liv. du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det. alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skrattat. det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan. jag väntade länge på att du skulle komma tillbaka men tiden går och den läker alla sår så jag började långsamt inse. jag kanske inte kan träffa dig igen, du river upp gamla sår. du var den som alltid fanns där, du lovade att aldrig lämna mig och att det alltid ska vara vi. men löften kan brytas och det är något jag blivit tvingad att förstå. jag vill inget annat än att det blir vi igen, men hur ska vi lyckas ta oss igenom alla fällor ? hjälp mig om du nu vill, bevisa att det är du som styr ditt liv. att du inte är som alla andra och kan vara dig själv. jag vet ditt innersta så bevisa för alla andra vem du är. jag kan acceptera men inte fören det blivit vi igen. tårarna rinner mer och mer för dig, när ska det ta stopp ? ska jag våga chansa, ta steget ? du var en ängel för mig så varför hände det här? jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. när jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss. att det var du och jag mot världen som kämpa till dötts. när du inte pratar med mig, när du backar undan. varför är du så feg för sanningen ? stå för den du är så får du inga problem i fortsättningen. vad händer här näst ? ska jag glömma eller kämpa vidare ? jag kommer aldrig glömma men jag orkar inte mer. jag orkar inte mer utan dig, men hur blir det ? jag behöver inte säga ditt namn, du vet vem du är.