tänk tillbaka på tiden, alla minnen som vi delat. allt vi gjort tillsammans, det är för många för att kunna räkna. men du verkar inte bry dig längre. jag förstår inte hur du kunde ge upp så snabbt. hur allt bara försvann. du var den jag kunde berätta allt för, dela problemen och livet med, skratta och gråta med. jag tyckte jag gjorde allt för dig. jag tyckte jag gav allt jag kunde. jag tyckte jag kämpade mer än någonsin. men ändå räckte jag inte till. jag är inte värd dig, du är steget före mig. du får mig alltid att gråta, både för dina fina ord och dina fula. jag kommer alltid finnas kvar för dig, jag kommer aldrig ge upp. du är glädjen i mitt liv, du lyser upp min dag. det går inte att beskriva, du förstår aldrig hur mycket jag skulle kunna göra för att det ska fungera mellan dig och mig. jag har lovat dig och det löftet sviker jag aldig. jag kommer kämpa, kämpa för dig och mig även om det inte finns så mycket kvar att kämpa för. du lämnade mig ensam kvar, när vi skulle gå genom livet tillsammans. säg mig, finns killen jag drömmer om fortfarande kvar ? du har förändrats så jävla hårt, men jag också. jag är inte samma som jag var förut och det har jag fått höra tillräckligt många gånger. men min syn på dig ändras inte för det. smällen om såret vi skapade får jag ta, jag visste att det skulle bli svårt för oss. men jag visste aldrig att du inte skulle kämpa med mig. leon klereus, du kommer alltid betyda mest för mig, så glöm mig aldrig. lova det, ? du är en av dom bästa för mig.