jag tänker tillbaka på tiden. minnena öppnar sig och lämnar ett svidande sår. mest av allt vill jag träffa dig igen och att allt ska bli som förr, men jag vågar inte. ännu flera sår kommer rivas upp, som jag gjort allt för att läka. jag vet inte om det kommer kunna bli som förr. ingenting är som det borde vara mellan oss, men det kanske var bäst att det blev såhär. jag vet inte ! jag vet bara att vi förlorade allt vi hade på en sekund. jag orkar inte med det hära längre. jag har lovat mig själv och så många fler att inte gå tillbaka till tiden igen, att inte umgås med dig. men jag vet inte om jag kommer klara det. du var den som alltid söttade mig igenom sånna här problem, men det blev fel. saker som jag aldrig trodde skulle hända uppstog. jag hatar mig själv för det här, jag kan inte släppa tanken. det gick för långt den här gången. varje gång vi pratar eller något med dig händer är jag rädd för att begå samma misstag igen, jag känner att jag måste tänka mig för i minsta detalj vad jag gör. jag måste veta att jag inte säger något fel, för då blir du sur och allt är mitt fel. jag tror inte du kommer förstå mig med den här simpla pressen, men jag är tvungen för att du iallafall ska kunna föreställa dig. jag tyckte att jag gjorde allt, offrade allt för att du skulle bli nöjd men ändå räckte jag inte till. jag minns fortfarande dagen då du räddade mig ifrån all skit, och jag minns ännu dagen du var den första som svek mig. allt var inte ditt fel så tolka det inte så för jag gjorde lika många fel. jag saknar dig men jag vågar inte ta steget för långt. jag kommer aldrig glömma något minne med dig, du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta. och som jag sa förut så lever jag inte utan dig, och det kan du fortfarande lita på. och som jag också sa förut, att du alltid skulle vara min lillebror så mennar jag det. så den dagen jag inte finns kvar längre, kom då ihåg att det var dig som jag älskade mest av allt. leon klereus </3