kärlek..
finns det verkligen på riktigt ? alla jag känner har någon gång varit olycklig kära. den känslan av att bli sviken och sårad av den man varit kär i är obeskrivlig. det gör så j*vla ont. att gråta sig till sömns varje natt pågrund av personen, att vakna upp med tårar i ögonen. att känna att man bara är beredd på att lägga sig ner och dö. det är helt sjukt hur värdelös man känner sig. man vill helt enkelt inte vara kvar. jag hatar det, jag vill aldrig mer hamna där igen. det tar så lång tid att komma över personen, att inse att man är värd något bättre. för mig tog det drygt 1 år, jag vet att jag skrivit det här i bloggen förut men jag gör det igen. min bästavän går igenom det nu, jag önskar över hela mitt hjärta att jag kunde få smärtan att gå över. men vad kan jag göra ? jag vet ju hur det känns och det finns ingenting som kan få det att gå över. det gäller bara att låta tiden gå, att vänta tills man kommit över personen. det är så svårt, man önskar hela tiden att personen ska komma tillbaka och man gör allt för att vinna tillbaks honom/henne. men det fungerar inte så, vi lever i nuet.
kärlek är den mest finaste sak som finns men ändå den mest smärtsammaste..