by amanda
|
jag kände det på mig, jag visste det hela tiden. du var precis som alla andra fast du lovade på allt. det dröjer innan jag kan fortsätta, jag måste läka såren först. kommer det att gå, kommer jag att klara pressen ? jag tror inte det, jag har gått igenom mycket. men här gick gränsen, jag bröt ihop. jag ligger ner, varför fortsätter du ? jag vill inte ha med dig att göra, du är så jävla värdelös! jag kollar ner på dig, du är så otroligt svag. du beter dig som om du vore kung över alla men du är ingenting. dina bortförklaringar, skämms du inte ? det gör jag, så in i helvete för att du en gång varit min bästevän. du vet vad du har gjort, det var ditt fel. det var du som svek, lämnade mig ensam kvar. du vet vad som händer om du gör det en gång till, det kommer inte sluta bra. varken för dig eller mig. låt mig bara vara så lovar jag dig att vi kommer klara det båda två. jag vill gå vidare utan dig, du är ingenting att ha. visst kan du vara snäll i vissa tillfällen och visst kan jag vilja ha dig tillbaka. men du skapade problemet, du rev upp mitt sår som jag gjort allt för att läka. nu är det djupare, det kan ta mig hela mitt liv att sy igen. kärleken, det är något jag aldrig mer kommer lita på. det är något av det finaste saker som finns, men du gjorde så att jag inte kan lita på andra som jag kunde förut, jag kan inte leva på samma sätt. jag är inte längre lika trygg när jag är ute, klumpen i magen är alldeles för stor. du kommer aldrig förstå, men jag verkligen verkligen hatar att jag en gång höll din hand och viskade att jag älskade dig. aldrig mer !