Folk tror att jag är kär i dig och det tror jag att du också tror men så är det faktiskt inte. Men däremot älskade jag dig mest det är därför jag fortsätter kämpa för dig. Vi har kännt varandra ett år nu. Men andledningen till att jag lägger så mycket tid på dig är för att du var som en bror för mig, min tviling, mitt syskon. Jag tror faktiskt aldrig att du fattade hur mycket du betydde för mig. Och jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag gett upp för dig men sanningen är att det verkligen inte går att släppa dig. Jag försöker och försöker men känslan om din värme, din personlighet och hela du hindrar mig. Alla visste ju att det var dig som jag fick sms av när jag fick sms, att det var dig jag pratade om utan att nämna namn, att det var dig som jag alltid var med efter skolan och helger. Vi väntade alltid på varandra efter skolan. Nu låter det som om vi vart ihop och att jag är kär i dig. Men det är faktiskt jätte många som trott och gissat på att vi vart ihop. Men det är bara du och jag som vet sanningen om våran relation till varandra, och den var faktiskt stor. Jag vet inte hur allting blev som det blev men en sak vet jag och det är att det bara är du och jag som kan bestämma och styra över relationen. Det var ingens fel att det blev som det blev , utan du och jag gjorde det tillsammans. Om du en dag skulle inse hur mycket jag älskade dig så skulle jag fan applådera. Du förstog aldrig att jag faktiskt älskade dig på riktigt och hur illa jag gjorde mig själv pågrund av dig. Jag trodde du inte var som alla andra killar, jag trodde du var pålitlig och äkta. Men så var det inte. Alla killar är precis detsamma. Ingen kille är som man tror att dom ska vara. Dom säger att dom alltid ska finnas där men så fort man behöver dom som mest så försvinner dom spårlöst. Du kom till mig som en ängel, och fanns bara där. Du gjorde faktiskt så att allt blev bra men när du sen försvann hamnade jag i skiten igen, för jag är ingenting utan dig. Om du skulle fråga alla dina kompisar som vet vem jag är, exakt alla så skulle nog alla veta att det är dig som jag älskar mest. Fan också, nu vet jag inte längre vad jag ska göra. Alla mina kompisar säger att jag ska fortsätta kämpa för dig om jag verkligen älskar dig mest. Men jag orkar ju inte längre, tillomed du vet ju att jag kämpat för dig jätte jätte länge. Drygt ett halv år har jag kämpat för dig och bara fått skit tillbaka. Vet du hur det känns att få sopa upp allt skit utan att man gjort något. Att få ta emot en massa skräp som inte ens tillhör mig och aldrig kommer göra heller. Du var min andra halva och nu är du borta. Du stog mig närmast och att förlora den som betyder mest och står närmast är som att leva ett liv utan ett hjärta. Du höll mitt hjärta i din hand, och när du försvann ifrån mig tog du med dig mitt hjärta och har det ännu, och jag kommer aldrig kunna få tillbaka mitt hjärta fören du kommer tillbaka till mig, för det tillhör dig. Jag skriver den här texten nu för jag vill att du ska försöka förstå, denna text går ut till världens bästa kille: Leon Klereus, gamle vän </3