by amanda
|
när du och jag lärde känna varandra var allting så enkelt. det fanns inga konsekvenser mellan oss. allting var så självklart. varenda liten sak visste vi om varandra. jag trivdes verkligen med dig. men vad hände ? jag förstår det inte fast jag letar dag som natt efter svaret . jag gråter mig till sömns för alla hårda ord jag får från dig & förut för alla fina ord jag fick från dig . du säger så mycket, att du älskar mig mest & alltid finns för mig. men jag vet inte om du mennar det . när jag sen behöver dig som mest för att jag sitter fast i skiten så hjälper du jue mig inte . du bryr dig inte ens . varför säger du saker som du inte mennar ? jag tror jue på det. eller är det menningen, att du ska göra allt för att jag ska hamna i skiten & må dåligt ? jag börjar jue undra om det är så. jag hoppas verkligen inte det men varför kan du inte bevisa för mig då ? varför kan det inte vara som det var förut , ? då det var du och jag mot exakt alla andra. jag önskar för allt i världen att det blir vi igen . men varför bråkar vi varje dag ? du & jag , vi har egentligen bra relation , men jag vill att det ska vara som förut. jag måste gå tillbaka till mitt andra gamla liv, jag trivs med det bättre . men jag vill att du följer med mig . du var jue liksom allt för mig. allt jag sagt till dig, jag ångrar ingenting . vi delade allt tillsammans . vi klarade allt när vi kämpade tillsammans, och vi verkligen hade varandra i allt och båda hjälpte alltid varandra. men sen gick något fel . vi splitrades, vi släppte varandras händer. jag stannade och kollade efter dig , men du sprang iväg med några andra som om ingenting hade hänt . du fick nya vänner och nya tjejer som betydde så mycket mer för dig än mig . när jag ser dig skratta och ha så roligt med dom blir jag avundsjuk för att våra minnen är så gamla och inte existerar för dig längre. du vet att jag aldrig kommer glömma dom eller överhuvudtaget lämna dig. det retar mig . varför svarar du aldrig när jag skriver till dig ? varför dör jag av längtan efter dig utan att du saknar mig tillbaka . varför kämpar jag med en massa texter till dig för att försöka beskriva min kärlek till dig medans du inte ens svarar tillbaka . du kan typ skriva en mennig till mig sen bryr du dig inte mer. varför har jag alltid pressar och texter om dig men inte du tillbaka ? varför måste jag älska dig men inte du mig tillbaka ? & varför faller alltid jag för fel kille , och varför just för dig som jag gjort i typ ett år nu ? jag orkar inte längre, säg till mig vad du tycker, för jag orkar inte längre !
