seriöst, du gjorde illa mig. du rev upp såret i mitt hjärta som jag gjort allt för att läka. det är stopp nu. jag vill inte det här, men jag har försökt tillräckligt och absolut bara fått skit tillbaka. jag orkar inte längre. du sårade mig. och du erkännde själv att du & jag, att " vi " bara var bullshit. du gick mig bakom ryggen. jag kommer aldrig kunna förlåta dig. du kallade mig hora ? kunde du inte komma på något bättre kränkande ? du kommer få tillbaka. du kommer få ångra dig, jag svär. jag trodde du var äkta, jag offrade allt. du spelade med men har nu erkännt att du bara drev. jag var din leksak som du lekte med när du inte hade något annat att göra. dom kanske har rätt, att du inte är värd mig ? sättet du behandlar .. jag och några andra ska bevisa för dig att man inte kan behandla som man vill, det finns gränser. jag litade på dig, du var den bästa. du stog mig närmast, fyfan. allt var bara lek. det kommer ta lång tid, dagar veckor månader och år att komma över dig. men jag ska göra allt. jag trivs inte med dig längre, jag känner inte dig. du är inte den du var. du förändrades och blev någon jag aldrig trodde att du skulle bli. ditt sätt att försvara dig ? fan vad du är feg ! från första början hade jag hört alla rykten om dig, jag vägrade lita på det. men alla hade rätt och jag är inte den första som föll för dig. förlåt, men du måste inse vad du gör innan det är för sent. och jag mennar det, du ligger inte bra till. jag tog emot dig när du föll men när jag ramlade ner skrattade du åt mig. men ärligt nu, snart finns det ingen som hjälper dig upp. så tänk dig för och var rädd om dom du fortfarande har kvar. du ska veta att nu finns det ingen återvändo. men kom till mig när du ångrat dig, för då kommer det bli min tur att skratta åt dig. jag har många vid min sida, och jag har varnat alla om att om jag ska lyckas med det här måste dom stötta och hjälpa mig. och alla är beredda, för dom vet vem du är. asså grejen är att du inte inser vilken skada du gör, jag förändrade mig för din skull. men du förstår det inte ! jag är jävligt trött på det här nu. jag önskar dig lycka till med ditt nya liv, för mig har du inte länge till. du bad mig lämna dig ifred, du bad mig lämna dig, du bad mig dra åt helvete. och vet du vad ? jag är påväg. JIIPPI ! du kommer få skiten, inte jag för jag drar nu. jag finns inte kvar länge till. inte för dig i allafall. egentligen kommer jag alltid älska dig men det går inte längre. du måste inse att du sårade mig, mer än någon annan. kom ihåg mig för den jag var, att jag älskade dig för den du var. och jag kommer komma ihåg dig för dina falska ord, som jag litade på men även för att du var den jag ärligt älskade mest. men jag ska gå vidare, jag sitter fast i ett hål jag aldrig kommer komma ifrån. men jag kommer lyckas, i allafall när jag förträngt dig. men det kommer ta lång tid. fyfan, fan fan fan. jag förlåter aldrig mig själv för det här misstaget. aldrig aldrig aldrig mer. jag hatar det här, tänk efter för en gångs skull. jag känner inte dig längre, inte den du är nu. du är inte värd alla besvär längre. dina svek.. du blev killen som fick många att gråta på kvällarna. du gick från världens bästa till någon jag inte vill känna. jag fortsätter, jag ger inte upp bara för att jag tror att ditt gamla jag ska komma tillbaka. fast det inte gör det. men jag måste inse och ge upp, det här funkar inte längre.jag önskar jag kunde, men det finns något som hindrar mig. jag känner mig osäker, jag vet inte vad jag ska göra. jag tvivlar, jag vet inte om jag kan lita på mig själv i ditt sällskap längre. men det var inte bara du som gjorde fel ! jag ska försöka, men hur ska jag kunna glömma ? allt vi delar har blivit luft för dig. det finns ingen andledning till att jag ska stanna bland alla sår och svek. jag hoppas du förstår vad jag mennar, för jag mennar allvar. snart kommer du inte ha mig kvar. jag saknar dig, fast jag inte vill. jag gjorde mycket, offrade mycket. men jag fick inte så speciellt mycket tillbaka. jag hoppas du vet att jag är otroligt besviken på dig. ta åt dig, jag mennar det. du var mitt allt, hur kunde du ? från lillebror till någon annan. förlåt, men inse. hur mycket jag än försöker så vägrar du ge med dig. jag har försökt. är det menningen att vi ska bråka hela tiden ? är vi gjorda så ? vi gör det, hela tiden. jag orkar inte. du var den ända för mig, hur kunde du släppa allt vi delade ? livet är inte sig likt utan dig, men jag är trött på det här. hur du går mellan mig och andra fram och tillbaka. jag tänker inte vara din reservkompis som du kan leka med när alla andra dissar dig. egentligen behöver jag dig, du fick mig må bra. men det blir nog aldrig mer du och jag igen, vårat "oss " som vi skapade är borta. det finns inte kvar. vi byggde upp en mur tillsammans som var stadig men du rasade den. du sårade mig ! det gör ont, mitt sår är djupt. jag började tvivla på om du är äkta, är du verkligen lika falsk som alla andra ? jag är rädd för det men jag tror det. jag älskade dig för den du var men du älskade mig för den du ville att jag skulle vara . visst är det sant ? jag ville, du vägrade. jag kämpade, du gav upp. du valde, inte jag. jag kommer aldrig mer komma tillbaka till dig. jag har bestämmt mig nu, jag vill inte leva med dig längre. det funkar inte. jag hatar det här. varför ska livet vara så komplicerat ? jag kommer aldrig glömma alla minnen med dig och jag ångrar ingenting jag har gjort med dig. men från första början.. var det verkligen ett bra beslut ? jag letar och letar. dag som natt, efter svaret. du var killen alla gillade, en kille som var helt jävla underbar. men hur mycket jag än söker så är du borta. det gick så fort. du förändrades. det var du, men tyvärr inte längre. du han rev upp ett sår som bara han kan läka. i will always love you and i will never leave you. but i can't forgive you. sorry. </3