killen som alltid var sig själv. han som alltid stog för den han var och kämpade för det som var värt att kämpa för. han som alltid stog på sig själv, som man kunde lita på och som alltid stöttade en. vart tog han vägen ? han finns inte kvar, jag letar och letar. dag som natt, men jag kan inte hitta honom. han var killen alla gillade, en kille som var helt jävla underbar. men hur mycket jag än söker så är han borta. det gick så fort. han förändrades. det var han, men tyvärr inte längre. jag känner inte honom, inte den han är nu. han är inte värd alla besvär längre. hans svek.. han blev killen som fick många att gråta på kvällarna. han gick från världens bästa till den någon jag inte vill känna. jag fortsätter, jag ger inte upp bara för att jag tror att hans gamla jag ska komma tillbaka. fast det inte gör det. men jag måste inse och ge upp, det här funkar inte längre. han rev upp ett sår som bara han kan läka. jag önskar jag kunde, men det finns något som hindrar mig. jag känner mig osäker, jag vet inte vad jag ska göra. jag tvivlar, jag vet inte om jag kan lita på mig själv i hans sällskap längre. men det var inte bara han som gjorde fel ! jag ska försöka, men hur ska jag kunna glömma ? allt vi delar har blivit luft för honom. det finns ingen andledning till att jag ska stanna bland alla sår och svek. jag hoppas du förstår vad jag mennar, jag mennar allvar. snart kommer du inte ha mig kvar. jag saknar dig, fast jag inte vill. jag gjorde mycket, offrade mycket. men jag fick inte så speciellt mycket tillbaka. jag hoppas du vet att jag är otroligt besviken på dig. ta åt dig, jag mennar det. du var mitt allt, hur kunde du ? från lillebror till någon annan. förlåt, men inse.
/ din fd. storasyster. </3