by amanda
|
jag vet faktiskt inte vart jag ska börja. jag hade lämnat honom jag hade bestämmt mig för att gå vidare. men nu har jag fastnat för honom igen. jag vill inte men kan inte hindra det. jag har fastnat för hans utseende, hans personlighet, hans sätt. jag älskar det. jag vet inte varför men tyvärr så ja. jag är tillbaka där jag var förut. på samma ställe, i samma grop. varje gång jag är med honom öppnar sig ett nytt sätt i mitt hjärta av hopp. en ny väg som vi kan ta för att det ska bli vi igen. jag vet att det inte kommer hända, men varje gång jag är med honom tror jag att det kan bli vi igen. jag vet att det inte kommer bli så men jag kan inte låta bli att tänka tanken. jag har skrivit en massa texter men sagt att det inte vart du, men det har vart du hela tiden. för det är bara dig som jag skriver sånna här texter till. det är bara du som jag klarar av att skriva långa texter om. för det finns så otroliigt mycket att beskriva om dig. så mycket som jag aldrig har beskrivit om ens alla mina kompisar tillsammans. jag fortsätter och kämpa du vet det. jag vet att det inte kommer bli vi igen så jag håller mig lite ifrån dig men lyckas inte direkt bäst. jag försöker anpassa mig för att inte hoppa på dig och skrika att jag älskar dig. jag vet att jag aldrig kommer våga det men det är det jag vill. jag tänker på dig hela tiden på lektionerna, jag tänker på dig när jag vaknar , när jag somnar, när jag är ensam. och varje gång jag får sms hoppas jag på att det ska vara från dig. jag väntar hela tiden på att den dagen ska komma då du säger att du vill ha tillbaka mig och att du älskar mig. men den dagen kommer aldrig. jag vet att det inte är någon ide men jag skriver i allafall. men jag vet att en sak är säker och det är att jag kommer älska dig för evigt !
