by amanda
|
du som alltid fanns där , du som alltid ställde upp och lyssnade på mig . dig, jag kunde berätta allt för utan att du berättade något vidare . din och min vänskap, som alla visste var på riktigt. vart tog den vägen ? hur tappade du och jag taget om varandra på bara en dag. det har nu gått en vecka, men det är 7 dagar för mycket utan dig. jag är inte van vid att du och jag bråkar såhär. jag vill inte det , jag trivs inte utan dig . jag känner mig inte fri utan dig. med dig kan jag känna mig trygg, och utan dig känner jag mig osäker. när jag har dig vid min sida klarar jag allt. jag kommer aldrig glömma våra underbara minnen tillsammans . dom finns alltid kvar i mitt hjärta. jag vill aldrig släppa taget om dom , dom betyder för mycket för det . du får faktiskt tro vad du vill, men jag älskar dig . en tjej , en ända lyckades förstöra allt. förlåt för allt jag sa till dig , jag förlåter inte mig själv för det. menmen , jag kan inte ta tillbaka det nu , för nu är det redan försent . du sa till mig förut att du inte orkade kämpa för att bråka, och att om det hände igen så skulle du inte orka mer. det hände jue igen , ska du och jag aldrig få tillbaka det vi hade då, bara för att du inte vågar lita på oss ? om det är så, som du sa så kommer jag bli så jävla besviken på dig . jag tänker i allafall inte låta våran relation rinna iväg. den är för guldvärd för det. alla vet att jag sitter som fast vid dig, alla vet att jag inte klarar av att släppa mitt tag om dig , men jag är för svag för att kämpa ensam . det klarar jag inte . är verkligen allting som bort blåst för dig , ? det verkar faktiskt så. det var mitt fel den här gången, men jag vill säga förlåt så jag hoppas verkligen du tar emot det. du vet vem du är.
