by amanda

|

jag hoppas du vet hur jag känner, hur jag uppfattade det hela. det här var svårt för mig, det svåraste jag har gjort i hela mitt liv men även det mest farligaste. jag visste att det skulle bli en stor utmanning att ge sig in i ditt liv, men jag tog chansen när jag fick den för det var verkligen värt det. i allafall innan du blev en annan person. det kändes som ett äventyr för mig, jag tog det här som en ny chans i livet. men du bara lekte med mig, jag trodde ärligt inte så om dig. jag trodde du var äkta men jag hade fel. jag visste inte att det skulle vara svårt att älska dig, jag visste inte att om jag gav mig in i ditt liv så skulle jag få leva med sår och svek. jag trodde du var killen som skulle hjälpa mig att läka såren, men du rev upp dom själv. sår från länge sen går lätt upp igen. du var mitt allt, jag levde för dig. varför är du inte dig själv längre ? jag hatar att jag älskar dig, jag vill inte det längre. det gick alldeles för långt. när jag sa till dig att det var slut nu kändes det som om ett nytt hopp öppnade sig i mitt hjärta medans det andra stängdes igen. du svek mig, vet du hur det känns att bli sviken av sin närmaste ? sviken och sårad. jag älskade dig mer än allt men jag fick ingenting tillbaka. när jag ville hjälpa dig sumpade du chansen att få den hjälp jag gav dig. du sa till mig att du alltid skulle hjälpa mig och alltid älska mig plus mycket mycket mer. men när jag inte mådde bra brydde du dig inte fast du visste det. du har redan bevisat att du inte älskar mig, i allafall inte för den jag är. jag är jag, och om du ska kunna älska mig så måste du göra det för den jag är och inte för den du vill att jag ska vara. jag är så jävla besviken på dig, jag har aldrig blivit sviken innan du kom in i mitt liv. men nu vet jag hur det känns och det är hemskt. att gråta sig till sömns på kvällarna vet du hur det känns ? nej det vet du inte för du har ett hjärta av hårdaste sten. fyfan, jag är trött på det här. jag ger upp, jag vill inte och orkar inte mer. jag mennar allvar, du hade chansen som jag gav dig när jag ville ha tillbaka dig men du dissade den. nu är det som det är, och du och jag, vi kommer aldrig mer igen. kom aldrig mer till mig och säg att vi alltid kommer vara syskon, att du saknar mig och alltid kommer älska mig. för du ljuger bara, bullshit bullshit bullshit. det känns bra att jag äntligen insett det nu, och ta åt dig. fyfan asså, jag hatar att se dig som du är nu. en stor besvikelse. du vet vem du är, helvete också. varför blev just jag din leksak ? jag kommer aldrig förlåta dig. du kommer ångra dig, jag svär ! </3



Läs det här innan du kommenterar:
- Jag fotar med min systemkamera, CANON EOS 600D
- Du får inte kopiera eller printa min bilder utan tillåtelse
- Jag vill inte ha kommentarer om din frågestund
- Kommentarer som inte handlar om min blogg eller mitt inlägg raderas


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: