jag sitter och funderar, vet inte riktigt vad jag ska göra.
jag blir sviken hela tiden men tar alltid tillbaka honom. jag inbillar mig så mycket, tror så fel och jag är medveten om det men vägrar att inse. jag vet ingenting längre, känner mig helt upp och ner. jag kan inte få nog, vill bara ha honom nära mig. han är allt jag önskar mig, allt jag behöver för att klara av livet. kärlek förstör ens liv, men det kan också vara det värdefullaste som finns. förstår ni mig, håller ni med ?