jag kan inte förklara det, varje kväll rann/rinner tårarna för dig. jag vet inte vad jag ska göra, jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden eller börja om från början för det här fungerar inte längre. om vi skulle börja om kommer dom gamla såren alltid finnas kvar, såren går inte att läka. jag önskar att det aldrig blivit såhär, september 08. var det sista gången eller kommer det hända igen ? tanken slår mig varje kväll, oron tar över. utan dig känns allt så svart men ända ljusare än vanligt. antingen vill jag att vi börjar om på nytt eller lägger av direkt.  jag orkar inte det här, all skit och bullshit som fortfarande hänger kvar i luften mellan oss hindrar mig för att begå samma misstag igen. var det inte menningen att vi skulle vara syskon föralltid ? var det inte så vi lovade varandra, eller inbillade jag mig bara ? om det nu var sant, varför fortsätter vi ? jag vägrar tro på det, men jag ger snart upp. att du fortfarande mår " bra " efter allt som hänt glädjer mig, men bakom din säkra personlighet stämmer det verkligen ? jag har ställt mig själv den frågan många gånger och kommit fram till att jag inte tror det. men jag måste lita på det du säger. du säger att jag lovat att berätta allt för dig, men hur ska jag kunna göra det när vi ljuger, sviker och dissar varandra i stort sätt hela tiden ? visst, jag kan berätta mycket för dig när vi väl är varandra nära, men det innersta jag verkligen vill berätta för dig klarar jag inte av. jag tvekar, är inte säker längre. båda har förändrats och vad vi ska göra med relationen förblir en gåta tills så länge. men jag hoppas du vet vad jag mennar, att du fattar vad som hindrar mig. du säger alltid att du förstår mig när jag berättar något som hänt, men grejen är att när inte ens jag eller någon av dom som var med i grejen fattar, hur fan kan du då göra det som får veta vad som hänt 2 år efter ? det förblir också en gåta i framtiden. egentligen skriver jag det här för att du ska förstå att jag verkligen älskar dig, men det är svårt att utrycka mig efter allt som hänt. minnena med dig förblir minnen för livet jag alltid kommer bära med mig, smsen och pressarna du skrivit kommer jag föralltid spara. i sanden, skrev jag ditt namn i sommras och där kommer det aldrig försvinna, och i mitt hjärta där jag rispade in ditt namn kommer alltid alltid alltid leva vidare. du kommer aldrig förstå vad du betyder för mig, men det är otroligt mycket. du förvandlade mitt liv till en drömm, det blev bättre än aldrig förr. men nu vill jag knappt påminnas av tanken. förlåt mig, men verkligheten tar över. </3