Jag vet inte hur jag ska försöka förklara och berätta. Men det sättet jag har hållt på med finns det bara en förklaring till varför. Och det är bara jag som har svaret . Jag vill inte ge ut det via internet men jag klarar inte av att säga det till er öga mot öga längre. Vi bråkar och kaxar mot varandra så mycket så nu vet jag inte om jag kan berätta allt och lita på er lika mycket som jag kunde förut. Jag och Lippa, vi hör ihop nu . Och man märker på er att ni inte accepterar oss. Att ni inte accepterar att vi är " blodsystrar " . Hela tiden försöker ni få Lippa och jag att bli osams . Ni drar oss ifrån varandra, och ni tar ifrån mig Lippas hand när jag håller henne i handen . Ni vill att det ska vara ni och hon . Det känns som om ni försöker att förtränga mig, göra så jag blir mindre älskad. Jag tror ni stör er på mig , att det är därför det blir så mycket bråk nu. Jag litar på oss men vet inte om det kommer vara vi 5 i framtiden längre. Jag och Lippa har börjat vara med en massa andra kompisar som inte tillhör er, eller vad man ska säga. Vi gör speciella grejer . Och ni blir sura på oss för att vi vill vara själva ibland, eller ganska ofta menmen. Om man är en äkta vän så accepterar man att man inte vill vara med alla varje gång, att man vill vara själva ibland, att man kanske vill vara med någon men inte en annan, att man inte blir sur för en liten småsak . Men det blir ni. Jag tror faktiskt ni är äkta men ni blir sura om man inte vill vara med er varje gång . Och jag och Lippa vill vara själva ibland och ni blir alltid så sura så vi tvingas ljuga för er för att vi inte ska börja bråka. Vi vill jue vara med er men det funkar inte om ni ska bli så jävla lacka. Egentligen borde vi ta avstånd från varandra. Jag försöker inte få uppmärkssamhet när jag skriver den här pressen men jag mår inte bäst just nu , och jag tänker faktiskt försöka börja om på nytt. Ni får inte byta skola men jag kankse får, får jag kommer jag byta. Jag måste få börja om på nytt för det här funkar inte. Jag har förändrats , jag är inte den ni tror att jag är längre. Jag försöker bevisa för er men ni tror jag är samma person hela tiden , ni tänker alltid på mig på det gamla vanliga sura, kaxiga och tråkiga sättet . Jag vet inte vad jag mer kan säga. Jag har svikit er, och ni mig. Men ni vet att jag alltid kommer att älska er, men jag orkar verkligen inte mer längre, denna text går ut till annie tilda & elin </3