by amanda
|
Jag hade en vän förut. Som var den bästa som jag hade. Han stog mig alltid närmast, alltid fanns för mig, alltid stöttade mig, alltid gjorde allt för mig, som jag alltid kunde berätta allt till. Han och jag var med varandra varje dag. Det fanns inte en ända hemlighet som jag hade som han inte visste. Jag berättade allt till honom. Vart ända litet bråk in i minsta detalj. Och han fanns alltid för mig. Nästan varje gång vi var med varandra så pratade vi själva bara han och jag. Vi pratade om precis allt och ingenting. Men en dag var han som bortblåst. Jag fattade aldrig varför eller hur och gör det ännu inte. Han svarade inet på mina sms eller någonting. Jag var så rädd för att förlora honom, tänk er själva att förlora erna närmaste vän. I allafall jag skrev till honom hela tiden att jag saknade hans gamla jag o.s.v. Men han blev bara surare och surare för att jag höll på. Han stog mig närmast av alla jag känner, och nu nästan längst bort. Jag kämpade för honom i ett halv år. Men fick bara skit tillbaka. Jag sa till honom en gång för ungifär 7 månader sen att jag hade gett honom ett löfte " att aldrig sluta älska honom och det ska jag hålla " Jag håller det ännu och kommer alltíd att göra. Han vet att jag saknar honom mest av allt och att det är någonting jag helst skulle vilja ha tillbaka så är det honom. Om jag fick en sista önskan i mitt liv så skulle det vara att jag fick hålla honommi handen som jag fick förut, på precis samma sätt och få tillbaka allt vi delade. Men som det ligger till nu så är det svårt. Jag vet inte om det kommer funka igen. Jag vill men har svårt att förlåta så vet inte om jag kommer kunna göra det. Han sårade mig som fan, det är oförglömt det han gjorde. Jag försöker radera allt dumt han sagt till mig, men allting stannar bara kvar i huvudet hur mycket jag än försöker. Att se ha skratta och ha roligare nu är något som jag glädjs av för honom skull, men det betyder ju ändå att han inte saknar mig på det sättet som jag saknar honom. Fast jag tror inte han gör det över huvudtaget. Det ända jag vill nu är att vi antingen ska kämpa oss tillbaka eller att vi glömmer alltihoppa för jag orkar inte gå runt och tänka på allt längre. Om alla bara fattar hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom. Jag älskar honom ännu och kommer göra det föralltid. Denna text går ut till en kille som jag saknar mest av allt, Leon Klereus .. ?
